när man av en tillfällighet tänker på svunna tider,
och saknar sin gamla blogg.
alla minnen, alla dåligt tagna bilder, alla bakomliggande
känslor som fördolts av löjligt genomskinliga ord.
jag saknar allt. jag saknar dig. ikväll.
 
det var länge sen det pressades fram tårar. speciellt
över någon jag inte tänkt på sen jagvetintenär.
om du någon gång skulle läsa det här så vill jag att du
ska veta att du finns kvar. undanstoppad i hjärtat.
bilderna av oss har bleknat bort men jag håller
kvar de där bra sakerna. jag gör mitt bästa.
 
trots att det är tårar som syns så är det värme jag
känner.
 
jag önskar bara att vi kunde varit ärliga.
hela vägen. men vi visste inte vad vi gjorde.
 
du och jag.
 
livet flyter på. oavsett allt annat.
jobbet rullar på och trots allt så tycker jag ofantligt mycket
om vad jag gör och de jag gör det med. det är inget man
ska ta för givet. att ha ett jobb man älskar. imorgon börjar
en praktikant som ska gå bredvid mig fram till mitten av
april också. känner mig lite vilsen över vad jag ska kunna
sysselsätta henne med under alla veckor bara. det jag gör
i mitt dagliga arbete är väldigt svårt att delegera bort då allt
liksom hör ihop. men min förhoppning är att hon är duktig
och min tanke är att hon ska få ansvaret att projekleda ett
projekt från början till slut.

igår var jag barnvakt åt robin i några timmar och herremintid
vad påfrestande det var. han är extremt mammig just nu så
när maria och thorsson hade åkt satt han i hallen och grät
i 45 min. aaah. sen låg han i min famn och grät i 15 min till
innan han äntligen somnade. efter 30 min sömn matade
jag honom och vi hade en mysig stund i soffan, men sen
började det igen. griiiiiiiiin och tårar.

nej, nu ska jag sova för imorgon är det måndag igen. vart
tog helgen vägen?

kvällstoner:
min stackars blogg som jag inte bryr mig om längre.
den finns kvar trots att mitt behov av att skriva av sig är nästintill obefintligt.
men så ibland... som nu.

dock vet jag inte vad jag ska skriva. för tankarna är klara. men på samma
gång en enda stor röra. men mest är de klara. jag har slutat bry mig. jag
har slutat söka. jag jobbar. allt annat är satt på paus. om jag skulle skriva
hur lång tid jag varit utan mänsklig närhet så skulle ingen tro mig. dagarna
blev en månad, en månad blev flera och nu är det så pass länge att jag
slutat räkna. och det är okej. jag har inte känt ett behov. alls. men nu
börjar det krypa i kroppen. det är sunt med mänsklig närhet. hud mot hud.

och så ibland kan jag undra varför jag inte blir ledsen. betydde du verkligen
inte mer för mig? det kan inte stämma. fast det är väl kanske konsekvensen
av att träffa någon år efter år utan att man egentligen frågar frågorna.
pratar om det djupa och tunga. jag bryr mig inte längre om bagatellerna.
jag orkar inte längre småprata om nonsens. det är därför jag inte svarar.
 
inte ens pappa.. eller nej, jag orkar inte gå in på det. svart streck.
 
2014 är runt hörnet och jag fortsätter att jobba hårt. jag vill bli respekterad
och duktig på det jag gör. jag vill ge allt. men ibland kan jag fråga mig vad
det är jag jobbar så hårt för. eller mot. men bara ibland. mest älskar jag att
utvecklas och att hela tiden hitta sätt att bli bättre på.
 
 
efter en härlig resa till italien har det börjat spöka
bland mina tankar. du finns där konstant och jag
saknar dig otroligt mycket. det hände något. på
en sekund. jag vet inte, kanske är det bara en
illusion och något tillfälligt. vi lämnar det. in under
mattan. 1, 2, 3 framåt. men. jag vill ringa dig. fråga
om värmen och saknaden trots allt.


in med det nya, ut med det gamla.
jag har flyttat. möblemanget ska
bytas ut, köksluckorna ska målas om,
det ska borras upp gardinstänger o
tavlor. små steg. jag hatar det. vill ha
allt klart på en gång.. men det går ju
inte.
 
nu bor vi, jag o floyd, i en tvåa på norr.
känns som helt rätt beslut att flytta trots
att jag älskade min centrala etta. men med
handen på hjärtat så hade vi växt ur den.

de senaste två dagarna så har jag varit
i full gång med att måla om köksluckorna
o första vevan var lite slitsam. var väl det
där med att ta bort alla luckorna som
var jobbigast. eller det var fan skitjobbigt.
trots det så gillar jag målandet. ikväll har
jag lyssnat på musik, sjungit med o
målat mina lådor i köket. sjukt terapeutiskt.

 
 
o apropå det så har du smygit runt i mina
tankar de senaste dagarna. ibland saknar
jag dig. som idag. det har gått lång tid nu
sen du var min o jag din. 
jag tänker på alla år.. trots allt så hittade vi
alltid tillbaka till varandra. oavsett hur
destruktivt allt hade blivit. ibland är det helt
enkelt för svårt att släppa taget.
älskade du..
 
dagarna är bättre. det är allt som räknas just nu.
idag fick jag även ett kvitto på mitt hårda arbete.
från och med nu ingår jag i ledningsgruppen på
jobbet.
jag känner mig väldigt hedrad. jag är så enormt
tacksam över möjligheterna jag fått. för 9 månader
sen var jag kontorsassistent med i princip inget
ansvarsområde till idag - projektledare med ansvar
över hela produktionen. hjärtat i företaget. sen
tillkommer alla de där andra sakerna som fakturering,
löner och inköp men det är projektledningen som jag
brinner för. det administrativa arbetet kommer på
köpet liksom. jag är precis där jag ska vara.
 
annars har bästis fyllt år. och sania. och tobbe.
så i helgen blev det lite fest. det där med alkohol har
det blivit extremt lite av (jag skulle vilja säga inget..)
så när jag trilla in hemma vid 01 (!!!) slocknade jag
på sekunden.
imorgon ska jag, jeanette och sania ut på äventyr
i grannstaden och jag tror det kommer bli en helt
fantastisk kväll. bröllop på lördag och sen på
söndag ska vi ut till syster och hälsa på finaste
robin. mosters gulle!

på lördag är det födelsedagsfest x tre (herre min,
hur ska detta gå.. jag som inte festat till det sen
nyår..) och just nu lyssnar jag brutalt mycket på
en låt. den får mig alltid glad och villig att röra
på höfterna. best combo ever!

lördag.. uuuj, då åker mysbyxorna av och
klänningen på!

 
en tuff vecka är över.
finns egentligen hur mycket som
helst som jag skulle kunna skriva
om men i ärlighetens namn är jag
över det. jag vill komma vidare.
upp. upp. upp.

men först ska jag sova.
 
gick förbi tjejerna som satt hemma
hos jeanette efter jobbet men
orkade bara stanna ett par timmar.
tog min hund o traskade hemåt o
nu har jag lagt mig under täcket där
jag kommer befinna mig merparten
av helgen. 

har återfått kontrollen igen och det
känns skönt. dock lurar det något
i bakhuvudet. en liten förspänning
och en tippa-på-tå-känsla. jag kan
andas men inte fullt ut.

igårkväll när jag precis skulle
släcka lampan så fick jag upp
nyheten om dådet i boston.
3 bomber. varav 2 mitt i folk-
massorna under boston maraton.
ord kan knappt beskriva.
ilska, besvikelse, ledsamhet.



jag ska bege mig ut på en långpromenad
med floyd nu. rensa tankarna lite och
andas frisk luft. gör oftast susen.
sen väntar det bästa jag vet (nästan iaf) -
nämligen ett bad.

det har varit en oerhört jobbig tid för mig ett tag
nu. de senaste veckorna har tagit priset och ett
tag ifrågasatte jag hela situationen jag befann
mig i. den negativa energin tillsammans med
stressen och tårarna som ett resultat av detta
gjorde saker ohållbara.
och mitt i allt detta brakade helvetet lös på andra
sidan riksgränsen. efter många diskussioner,
mail och några telefonmöten senare så börjar
saker ljusna. äntligen.
det måste till en förändring och det jobbar vi på
nu och jag är helt övertygad om att situationen
kommer bli mycket bättre.
om det inte hade varit för jeanette och andreas
som avlastat mig på olika sätt så hade jag
nog gått under. massa kärlek och tacksamhet.

trots allt som varit och hänt så fick jag världens
bästa besked för exakt 1 vecka sedan. min syster
fick sitt första barn och därmed blev jag även
moster för första gången. den glädje som kom
ur detta kan inte beskrivas med ord. det måste
upplevas. så under hela veckan har jag gått och
längtat efter mitt syskonbarn och igår äntligen
så fick jag träffa honom på riktigt. finaste robin.

inom den närmaste framtiden så händer det
roliga saker som gör att jag får energi att
aktivera mig på helgerna. just nu har jag isolerat
mig totalt och bara vilat och sovit och knappt
träffat en själ. det har varit då jag fått min egentid
och samlat på mig energi för kommande vecka.
jag undrar om jag någonsin kommer växa ifrån
mitt starka behov av egentid? antagligen inte.
oavsett så känns den närmaste tiden ljus.
jag älskar det.





världens coolaste tavla som jag antagligen bara måste köpa
inom en väldigt snar framtid!

från nedstämd o ledsen till arg.
i dagar. smått har blivit stort.
jag är så in i hjärta o själ trött
på att vara familjens svarta får.
de senaste dagarna har jag fått
stötar som påverkat mig mer än
vanligt. de där stötarna har fått
mig att känna mig liten, glömd o
oälskad.
på flera än ett sätt. o det skär i
hela mig när de kommer. under
hela mitt liv har jag stundvis känt
mig vilsen o bortkommen - eller
aldrigtillräckligtbra. jag är en fena
på att ifrågasätta mig själv o
mina val men när den där
känslan kommer från någon
annan så faller allt.
 
o jag vet att det inte är avsikligt
men det gör inte känslan mindre
verklig
 
om det inte hade varit för det
här knytet de senaste dagarna..
 
vissa saker ska inte sägas. eller skickas.
(herregud, vad jag skulle ångrat mig..)
men ibland spelar det helt enkelt ingen
roll.
 

snart är det påsk o det innebär några
dagar ledigt. ska bli otroligt skönt men
jag vet att jag kommer längta lite i
hemlighet efter jobbet.
de senaste månaderna har jag verkligen
grottat ner mig under helgerna. jag går
omkring i mysbyxorna, osminkad o
allmänt obrydd. o det är så skönt. men
det är också skönt när jag får piffa till
mig lite på måndagen igen. svart eller vitt.
helt klart.

MEN
det absolut bästa just nu är solen.
herreminjesus, vad jag längtat efter dig!
o den lillla värme som pressas fram -
ingaordkanbeskriva.
allt blir lite lättare, enklare o bättre.

o med det sagt så ska jag hoppa ner
i badkaret o avsluta min måndag med
en podcast o nymålade naglar.

nej nej nej.
jag har gått och blivit sjuk. fööööör i he...
känns som att jag nyss var det.
kom iväg till jobbet imorse i alla fall.
stannade fram till lunch. resten av dagen
har jag suttit hemma och jobbat. tyvärr
har jag inte kommit in på gdrive så har inte
fått gjort allt jag borde så blir med andra ord
att sitta några timmar senare ikväll.

imorgon blir det jobb igen. det där med att
vara hemma funkar inte när man är spindeln
i nätet. det är mycket just nu, och kommer
vara en tid framöver, innan rutiner och en
full översikt skapats (och visst har stressen
fått mig att gråta vissa kvällar) men jisses
och jävlar vad jag älskar mitt jobb och min
roll. jag är precis där jag ska vara. även
när det är stressigt och dagar som idag när
man får ta smällar när saker inte fungerat
korrekt under helgen, så älskar jag precis
allting!

efter helgens snyftfest och genomgång över
vad som händer när sista andetaget är
gjort så är jag satt.
jag vill att han ska vara stolt över mig. inte
oroa sig eller ens reflektera över om jag
klarar mig. för det gör jag. alltid.
Web Analytics