soundtrack of my heart

förra våren fick jag en lättare form av depression.
den kom från ingenstans & slog mig på käften.
jag låste in mig själv dagar i sträck utan någon
som helst form av mänsklig kontakt.
åt ytterst lite & grät konstant.
den gick så småningom över & jag kunde
njuta av vädret & alla dessa ting
som gör våren till den fantastiska tid den
faktiskt är.

detta är dock vanligt.
vårdepression.
hade jag ingen aning om förräns 
jag själv fick uppleva den.
jag älskar våren.
sommaren & solens varma strålar.
har jag alltid gjort.
just därför blev jag enormt förvånad när
jag, förra våren, hatade att vakna när
solen sken & fåglarna kvittrade.
jag hatade det mer än något annat.

nu? den här våren som smått tagit sig in?
nej, känner inte allt det där jag kände
förra året.
det här enorma hatet.
snarare tvärtom.
jag älskar & uppskattar våren.
dock h a t a r jag pressen som medföljer
våren & det varmare klimatet.
från en påklädd, grå & blek individ ska
man nästa dag kasta av sig kläderna & vara
smal, brun & vårfräsch.
fuck it.
DET hatar jag.



(det här blev ju ett roligt inlägg)