mitt tålmod är skrämmande kort just nu. det kan bero på jag har dragit upp ofantliga
mängder snor i hjärnan de senaste dagarna, eller att mina läppar svider var eviga
sekund eller att jag måste sova med öppen mun pga att mina luftvägar är helt igen-
klistrade och sover därför skitdåligt eller att mina ögon rinner eller att mitt huvud slår
trumslag. 

alltså.. va fan.


de senaste dagarna har jag lyssnat på rock.
sån där jag-är-ett-offer-kom-och-rädda-mig-rock. och det har varit skönt. trots att det
ligger hur långt som helst från sanningen. jag har det rätt bra. jag trivs med mig själv och
ensamheten som jag väljer att omfamna mig med. singellivet. en stor dos ensamhet
men de gångerna som jag känt mig ensam kan räknas på en hand. tillfreds.
nej nej nej.
jag vägrar slukas upp av något som redan borde vara begravt.

fan helvete för dig.
det är dags för något annat. något bättre. större.

 
igår fick jag positiva besked på jobbet. hurra!
utvecklande och spännande men nervöst! om allt går som jag vill
så kommer det här året bli slitsamt, lärorikt men också sjukt kul!
förra året lämnade jag stora delar av mitt liv bakom mig som i
dagsläget känns otroligt befriande. kanske behöver jag rannsaka
mig själv även detta år och lämna vissa saker bakom mig. vissa
personer.