soundtrack of my heart

jag undrar om du vet hur genomskinlig du är.
dina pikar, anklagelser och antagningar har
inget med mig att göra. de är en reflektion av

dig själv. det har blivit en tillfällig förbannelse

att veta för mycket.

efter en frustrationsdipp i tisdags avslutades
veckan med stress, dubbla hjärtslag och
uppnådda delmål. det vände. ungefär som att
någon hörde mig. helgen fick översättas till
lugnet på landet som en skön avrundning där
de sista krafterna rann ur mig.
veckans spänningar släppte i går och det var

länge sen jag kände mig såhär trött. 

kvällen ska ägnas åt tvättning och städning.
det behövs verkligen. för usch.

helg. det bästa jag vet.
fick iväg mitt fat-ass till solariet imorse.
uuuuj. det var ett tag sen jag solade.
hej tomato-face.

nu ska jag kila iväg o sätta mig i en biosalong.
a good day to die hard.
lite action är precis vad jag behöver (i mitt rätt
så tråkiga liv) just nu. yeaah.

trodde inte min dag kunde bli mycket värre.
jag hade fel.

fågeljävel.



ingen bra vecka hittills.
varit svimfärdig, febrig o yr.
de gånger jag tagit mig från soffan till
köket har slutat nere på golvet.
sittandes. hyperventilerande pga yrsel.

jag orkar inte med min kropp när den
ska hålla på så här heller. blir irriterad
o sur. vafan liksom. skärp dig. tackolov

är det extremt sällsynt. överlag sköter
den sig.

ska dock göra en del ändringar nu.
tror det behövs.


till sist.

 

oj.

den här låten tillsammans med videon.
det knyter sig i hjärtat på mig av vemod.
så fin.

 

pretentiös.
något jag hunnit reflektera över den senaste
veckan både en o två gånger. jag har väldigt
svårt för ordet o vad det står för. i svenska
språket har ordet fått en negativ klang o jag
kan inte göra annat än att ställa mig in i ledet.
det är något jag själv fått brottats med den
senaste tiden. en slags osäkerhet som jag
inte kunnat acceptera än.

reklambranschen. pretto. pretentiöst.
en generell o frikostig tolkning jag gör
utifrån mig själv. usch. o det är så klimatet är
på de flesta ställen. det vet jag då jag umgås

med branschfolk.

 

men det ligger så långt ifrån den jag är.

konflikten skapas när möten med nya människor

uppstår (som inte jobbar i branschen) frågar

vad man jobbar med o ut slinker - reklam.
genast skapas en bild. o det är lugnt. inga
problem alls för det är så det fungerar. i'm aware.
men det är något jag inte kunnat förlika mig
med än då jag inte passar in i den där pretto-
mallen.

jag vet egentligen inte vad jag försöker komma fram till.
poäng?

att jag har svårt att prata om mitt jobb med främlingar?
att jag borde get the freakin over myself?
att jag ska skita i vad andra tycker?

well, all the above

vissa människor har en sån där ogenomtränglig
otur. i allt. som min älskade, älskade mamma.
det tar aldrig slut. i veckan kom det mer spya
över henne o mitt hjärta brister när hennes röst
spricker av oro o ångest.
hon förtjänar inte det här. hon har alltid ställt

upp för allt o alla. jämt. hon har aldrig gjort någon

illa o hon har i princip alltid fått kämpa.

nu får det fan räcka.

 

imorgon börjar en ny vecka men av någon
anledning känner jag mig inte ett dugg motiverad.
skulle behöva ligga under täcket några dagar till
men kl 06.10 imorgonbitti ringer väckarklockan.
många gånger underskattar jag mitt jobb.

faktiskt.eller mina kollegor snarare. vet inte hur

många gånger jag kommit till jobbet vresig o jävlig

men gått hem glad. fina människor.

dagen började sämst.
kom till kontoret stressad, tjurig, likgiltig,

omotiverad o trött.
rent ut sagt skittråkig o otrevlig. jippie.
lackade på eyoel när han kom fram o
kommenterade över axeln att jag

prospekterade. herregud liksom.
tackolov vände det efter lunch. kom
tillbaka o fick en håll käften-påminnelse
om att jag har absolut ingenting att sura
över. det rann av. bara sådär.

jag vet mycket väl vart det taskiga humöret

kommer ifrån o det hjälper inte situationen

överhuvudtaget. jag måste ha mer is i magen

o låta saker formas på egen hand. jag vet,

men mitt tålamod har aldrig varit en av mina
bättre egenskaper.