soundtrack of my heart

otrohet.
ämnet har kommit upp ett flertal gånger
den senate tiden.
det har diskuterats både hit & dit om vad
som är okej & hur man ser på saken.
så vad tycker jag egentligen?

för några veckor sedan var det en arbetskollega
som kommenterade att det fanns folk som hade fuffens
för sig på arbetsplatsen, trots att de hade sambos &
det enda jag kunde tänka var "illa!".

jag förstår det inte. jag vill förstå hur personer som
är otrogna tänker. men det går bara inte.
antagligen är det för att det ligger så långt ifrån mitt
eget tänkande.
jag har nolltolerans när det kommer till sådant.
jag skulle inte kunna vara otrogen & jag
har väldigt svårt att se mig själv fortsätta ett förhållande
med någon som varit det.
det där med tillit är oerhört viktigt för mig av olika
anledningar & tidigare erfarenheter.

jag tror ämnet är oerhört komplext.
det finns många sidor & man skulle kunna vrida &
vända på det hur många gånger som helst.
frågeställningen skulle kunna göras lång.
åsikterna är många.
& visst är vi bara mänskliga som gör misstag, det
är jag medveten om, men vi är också olika i hanterandet
& i toleransnivån när det kommer till något sådant.

finns det något slut på ämnet?
antagligen inte, men oavsett hur olika vi är i
tänkadet så tycker jag personligen att otrohet
är något bland det äckligaste, fulaste & fegaste
man kan utsätta sin partner för.
no excuses.