soundtrack of my heart

på sistone.. ja, jag vet inte.
det där gamla har kommit upp till ytan
& jag vet inte riktigt hur jag ska hantera
bilderna på näthinnan.
det gör inte ont, nej.
det är inte heller med ledsamhet eller ilska
som jag omfamnar flashbacksen, nej inte alls.
utan det är en stark känsla av vemod som
stormar mina känslokanaler.
& en glädje.
åh, jag förstår ingenting.
jag vill inte gå tillbaka. jag vill gå framåt.
& det gör jag.
fram
fram
fram
men ibland kommer de där personerna,
minnena & bilderna upp som betytt så
ofantligt mycket genom åren.
brutalt & oförlåtande dyker de upp &
utan en förvarning tappar jag bort mig
själv i det förgångna.
om & om igen.

& det är nu
nu nu nu
som jag ska komma med några insiktsfulla
ord om hur livet ska vara ångerlös då det är
det som formar oss & tar oss vidare.
men vet ni, livet är inte ångerlös, inte egentligen.
även om vi gärna vill inbilla oss det i tron
om att det rättfärdigar våra misstag.

äh, jag vet inte.
det finns stora ord & många predikningar om
hur vi bästa ska leva & lära, formas & skapas
men oftast är dem just bara det.
stora ord.
& inget annat.



Peter, min vän. min fina vän.
jag såg precis en bild på de gula, fina & stora
blommarna jag fick av dig för några år sedan
& det värmer i hjärtat.
du är en fin själ & jag tänker på dig.
jag hoppas du tar dem med storm där ute.