soundtrack of my heart

nattliga tankar.
allt är så starkt.
just nu. 

det är så mycket som snurrar, som
vill ut men orden räcker inte till.
det fastnar.
som vanligt.
äh, varför ens försöka linda in något
vackert i någon slags korrekt uppbyggnad
när allt ändå bara känns... blä.
kom igen.
det här är ingen jävla uppsats. 
det kommer som det kommer.
with flaws and all.


jag värderar många saker.
många.
många.
många.
listan kan göras l  å  n  g, men en
sak, som för mig är ovärderlig,
är att kunna vara sig själv.
med någon annan.  
ni vet, sådär fullkomligt.
det spelar ingen roll hur orakade ben
man har, hur osminkad, grinig eller
ledsen man är - för man vet, att det inte
spelar någon roll i den bemärkelsen
att det accepteras & köps.
det är en del av ens jag. & det förändrar
inget. inte egentligen.
det har bara funnits en (av det manliga
släktet) genom alla dessa år som jag
kunnat känna mig fullkomligt bekväm med.
en.
du vet vem du är.
& bli inte självgod nu, det här är ingen
kärleksförklaring utan en
tacksamhetsförklaring (is that even a word?).
hursomhaver,
jag ville bara säga (läs: skriva).. tacktacktack!
(I know you love me!)


nej, om jag skulle sluta upp med all den här
tacksamheten & sova istället!