What Happens Here, Stays Here
1kommentarer
trots att jag är arbetslös så måste jag
säga att mitt bloggande är under all kritik.
faktiskt.
det är ju inte så att jag inte hinner blogga
direkt.. men äh, det har inte blivit av.
igår var jag ute hos IKEA & lämna CV.
nothing more about that..
sedan blev det en fika på stan med en
vän & efter det ägnade vi oss åt att gå
in i affärer & fråga om de behövde folk.
eller jag gjorde.
i timtal.
vi avslutade dagen på Oslo City (köpcenter)
där vi åt lite & satt & prata till stängning kl 22.
det blev en lång dag.
kom hem vid 22.30.
helt slut.
så idag när jag vakna var jag helt tom.
& låg.
tog mig dock ner på stan där jag testa att gå
in i några affärer men jag kände direkt att jag
fick en klump i halsen & blev på allt sämre
humör.
mötte upp G som också befann sig på stan
& åkte hem istället.
vet inte varför men jag har hela dagen gått
omkring med gråten nära till hands.
det är bara en sån där dag, ni vet.
när man vill gråta & bli omhållen,
men samtidigt glömma bort allt & skratta.
dock får jag vara glad över att jag har så pass
bra combos faktiskt.
både Chris & G har (helt ovetandes & omedvetet)
fått mig på bättre humör.
they are the best!
annars måste jag påpeka att Skype är
en alldeles fantastisk uppfinning!
har pratat en hel timme med mamma idag.
underbart!
usch, vad långt det blev.. men jag vet att det finns
en del där ute som vill ha en uppdatering.
so there you have it!
1 kommentarer
Maria
23 Oct 2008 09:26
jag älskar dig med hjärtat...saknar dig så himla mycket.
Jag hatar att dom måste gräva i hennes huvud, att hon ska behöva gå igenom det, känna sig så maktlös och ensam i det. Hur mkt jag än finns där så är det hon som måste gå igenom det här, jag kan ju inte göra det åt henne. Men jag skulle det, vilken sekund som helst.
Jag pratade med henne igår men hon ska såklart jobba hela helgen ändå, så vi kan inte åka upp...men hon kommer nästa vecka. Då kommer jag aldrig vilja släppa hem henne igen.
Jag vill bara lägga henne innanför bröstkorgen, i hjärtat och låta henne stanna där och känna sig trygg.
Fan vad livet rasar...o så måste jag va stark för sabina, kan itne berätta det här för henne ju. Vill bara bryta ihop och gråta.Och det gör jag, när honär på dagis då gråter jag...mängder.
kärlek till dig
Kommentera