soundtrack of my heart

nej, jag tänker inte skriva vad jag
egentligen vill, känner & behöver.
det ska inte bli ett sånt där tragiskt
& slitsamt inlägg om hur smärtan
ekar i en trött & trasig kropp ikväll
eller om hur otillräckligheten kväver
varje andetag.

nej, det lämpar sig inte riktigt.

det här är ju ett öppet forum.
så är det.
& gud nåde den som verkligen har
ett känsloregister. så opassande.
hur kan man skriva om tårar & smärta
under sådana omständigheter?
herremintid.

ja, världen är verkligen på väg utför
med all denna öppenhet.

äh, fuck you is all I have to say.