soundtrack of my heart

imorgon är första måndagen på
4 månader som jag inte ställer
klockan på 06.50. nepp.
i onsdags var min sista dag i
receptionen på kongressen & jag
lämnar alltalltallt med tunga steg
bakom mig. det är visst någon
som tycker att det är dags att
gå vidare & jag har inte så mycket
till val än att göra det.
men det känns. ja, enda in i hjärtroten
ska ni veta. usch.
jag har redan ett annat fast deltidsjobb
pågång faktiskt. dock inom en helt
annan bransch, fast om det är något
som jag lärt mig här borta så är det
att våga testa nya saker.
ja, gudarna ska veta att jag testat på
saker som jag aldrig skulle fått
möjligheten att göra hemma i sverige.
& jag älskar det! jag är så tacksam.

vem kunde ana för 1 år sedan
att jag skulle lämna mitt gamla
liv bakom mig & ensam flytta till
en stad där jag inte kände en
enda själ. vem kunde ana att 
jag skulle få testa på att jobba
som receptionist, servitör, 
dagisfröken, eventvärdinna,
cafebiträde, kioskansvarig &
mer därtill. inte jag i alla fall.
ibland kan jag bli överväldigad
över allt jag fått uppleva & se
under mitt år här. vilka sköna
människor jag fått äran att träffa,
men framför allt - hur otroligt
roligt jag haft hela tiden!

oj, vilket långt inlägg det blev..
det var verkligen inte meningen
att det skulle bli något slags
nostalgi-inlägg, men det är sällan
jag uttrycker mig & mina tankar
kring allt som hänt & skett under
året här. visst, enstaka händelser
här & där men inte i helhet..

min flytt hit var det bästa jag kunde
göra för mig själv för 1 år sedan.
nkpg kommer alltid att vara hemma
för där vilar all min kärlek. alla orsaker
& anledningar, men ibland måste man
bryta sig loss för att kunna komma
tillbaka som en helare människa.

jag älskar er, mina änglar.