soundtrack of my heart

jag har inte träffat, pratat eller sett min far på 7 år.
en far som övergett sina barn & som sårat & förstört
mig djupt i grunden. jag önskar att det inte påverkade
mig längre men det går inte att stoppa tårarna.
nu ska jag helt plötsligt efter alla dessa år ta ett beslut
om jag vill träffa honom på min halvsysters student.

stundvis får jag panik för jag kan inte fånga upp
vad jag vill, eller vad jag känner. 

just nu klarar jag inte av att träffa honom. bara att se
honom. att han ska stå meter från mig. denna person
som ska vara min far men som är en fullkomlig främling. 
en person som inte vet vem jag är idag. en person jag
saknat hela mitt liv & som orsakat det där tomrummet 
som gjort mig kall & defensiv.
bara en sån sak som att tänka på hur han ser ut idag.
hur han har förändrats. har han fått grått hår? rynkor?
är han fortfarande lika smal? har han kvar den där
mörka gluggen mellan framtänderna?

just nu bryter jag ihop av bara tanken.

hur ska jag då kunna stå bredvid honom utan att
ramla isär fullkomligt?


......