soundtrack of my heart

vissa människor har en sån där ogenomtränglig
otur. i allt. som min älskade, älskade mamma.
det tar aldrig slut. i veckan kom det mer spya
över henne o mitt hjärta brister när hennes röst
spricker av oro o ångest.
hon förtjänar inte det här. hon har alltid ställt

upp för allt o alla. jämt. hon har aldrig gjort någon

illa o hon har i princip alltid fått kämpa.

nu får det fan räcka.

 

imorgon börjar en ny vecka men av någon
anledning känner jag mig inte ett dugg motiverad.
skulle behöva ligga under täcket några dagar till
men kl 06.10 imorgonbitti ringer väckarklockan.
många gånger underskattar jag mitt jobb.

faktiskt.eller mina kollegor snarare. vet inte hur

många gånger jag kommit till jobbet vresig o jävlig

men gått hem glad. fina människor.