nobody sees, nobody knows. we are a secret, can't be exposed.

0kommentarer

förra veckan blev det en lärorik jobbresa till kontoret i oslo.
frågetecken blev uttropstecken o just nu finns det så himla
mycket som jag vill ta tag i o styra upp på kontoret gällande
produktion o fakturering. det kliar verkligen i fingrarna men
först måste jag ha alla verktyg för att ens kunna börja!
 
stannade även över helgen o det var precis vad jag behövde
efter ett par dagar med information overload. trots drömmar
som resulterat i tårar, för lite sömn, förseningar, för mycket
junkfood i magen o minusgrader så lämnade jag oslo med
en skön känsla. träffade min fina bror o spenderade fredags-
kvällen på scotsman där vi fick i oss några glas o delade på en
pizza. kärlek. när vi satt där (o pratade om saker som nästan
fick tårarna att börja trilla ner längst kinderna) slog det mig
vilken värme o glädje jag känner över att ha honom i mitt liv.
igen. sen att vi har en så pass öppen dialog o kan prata om
princip vad som helst gör att saken känns ännu mer rätt.
självklar. istället för att känna bitterhet o ilska över att ha 
missat 18 år av hans liv får jag vara tacksam över att jag får
lära käna honom nu. o det är jag.
för inte alls länge sen hade jag bara en lillebror - nu har jag två.
 
hade givetvis saknat ihjäl mig efter floyd som jag inte sett på
6 dagar så det var med lätta steg jag lämnade kontoret vid
17.30 ikväll för att hämta honom hos martin. åh, denna kärlek!
äntligen ligger han bredvid mig under täcket o myser. dock
blev sista promenaden en pärs. varje gång han varit hos husse
är han paj i magen så en promenad som vanligtvis tar 15 min
slutade på härliga 40.
 
 
uncover
uncover

uncover

Kommentera

Publiceras ej